Bisarr känsla när den stereotypa dockan får en blick.

solen skiner och det skiter jag i.

Blir en himla stress på folk så fort den där himla solen tittar ut. Då ska man ur huse och det ska grillas, tas på vita fräscha byxor och nån randig tröja, där har vi göteborgarn i ett nötskal. Själv föredrar jag mina svarta tights, men herregud det var ju inte meningen att det skulle bli någon "dagens outfit" här ... Igår var jag och Jules på perfomance, våra skor syns i GP. Gillade Elin Wickströms "Gumspitting" civil olydnad på god nivå, herregud att tanterna kan bli så arga över lite tuggummi. Det roligaste var att stå och tjyvlyssna på folks kommentarer, Vi lever verkligen i ett samhälle där människor tror sig vara fria och tänka fria tankar, men det är fel! Vi är så vanisinnigt formade av konsumtionshetsen att vi inte längre vågar lita på våra egna instinkter. Konsten ger inga svar, dem måste man fundera ut själv, eller bara våga lyssna på den känsla som kommer till en.

Jules och jag hängde hela eftermiddagen i brunnsparken, drack kaffe och iakttog, det skulle man göra mer egentligen. Samtidigt tror jag att man är rädd för människors åsikter.

Ska ringa Anders å höra vad han och Helena håller på med egentligen, han är ju inte den som suktar efter radhus och volvo direkt,
Peace/Stella

motherfucker

tog mig ut igår, och jag hade trevligt! anders var med. och helena. jag tror hon är rätt nere i honom, fast man vet aldrig. kan vara en bekräftelsegrej? hur som helst, jag frågade anders vad han sysslade med, han sa åt mig att hålla käften. kanske inte rätt tillställning, jag hajar. var en relativt liten publik på VKM, och ja, högt i tak på många sätt, andra inte.

jag älskade amanda hengs performance. hon tryckte rosa ballonger mot folk i publiken tills de sprack, och det är så intressant att se hur obekväma en del blir. hur lätt det är att gå utanför normen och bli provokativ. sen tog hon av sig naken. jag tolkade det som om visade hur många gånger hon försökt ha relationer till människor, olika tillvägagångssätt som hon prövat, och sen BANG! det funkar aldrig, helt enkelt. detta är ju min tolkning och man behöver ju inte vara psykolog för att fatta varför min hjärna tänker dessa enkelspåriga tankar.

var även en kvinna där, lite äldre, som var aspackad klockan åtta och satt och gormade. i helt fel situation blir det så komiskt. här var det kulturmeckat, och så hon, tragisk som fan. det slår inte fel. det gör ju inte det.

isolation

ursäkta stella jag inte varit så värst anträffbar det senaste. jag har jobbat med en ljudinspelning. från mitt badrum. sitter och filar i datorn. när jag kommer in i det kan jag inte ha telefon mail och sånt på gång, då blir jag distraherad. 

var föresten och såg den nedrans båten, anders, han är fin han, men båtsmak, det har han inte! prålig sak med guldtext!  ligger vid saltholmen, jag ser fram emot att dra ut med den och dricka några öl och lyssna på en ljudbok eller nått. anders kan köra. jag kan bara ligga där på botten och lyssna på vattnet. tänkte på hur länge vi känt anders, stella och jag. måste vara tio år nu. kommer ihåg när han kom på examensutställningen i berlin och jag tänkte: jävla snobberi att ha slips på ett sånt här ställe! men det visade ju sig att han hade mer bakom pannbenet. jävla anders. vilka tider, vilka dagar. jag blir lätt nostalgisk när jag tänker på det. undrar hur det gick med den där bruden han träffade förra helgen? Helena. Jag säger inget om henne, så har jag ingenting sagt. men anders, han lever i tron om den stora kärleken, familjen. jag vet inte, kanske kommer han få det, för att han tror. själv vet jag inte ens om jag varken tror eller vill. men visst, knulla helena, om det känns bättre. 

det där med performance på VK lät ju intressant. tror dock inte det är något för mig den här veckan. ska sitta inne och jobba. ska inte svara när min pappa ringer. speciellt inte på lördagkvällen. vill inte höra det sentimentala ältandet om barndom. jag är inte barnet längre. det är han som blivit det, igen. undrar vad dr phil hade sagt om det, att det är hans testosterone bara, och att allt som har bakgrund i testosteron är okej och ska omhuldas. deprimerande.

carina-all over

performance, världskultur, tillgänglighet.

Carina lyser med sin frånvaro, har försökt nå henne om gymmet imorgon. Var på världskultur idag, de har en performancefestival som börjar imorgon och håller på tills på lör, ska väl pallra mig dit för att ta en titt på vad de mer internationella kollegorna har att bjuda på. Jag fick dock en känsla av att arbetarna på världskultur föraktade performancefestivalen lite för de visst knappt om att den var, jag fick själv läsa på någon himla skylt utanför för att sedan gå in och upplysa dem då -jag sökte information. Förakt. Men det är väl "sån där konst som är svår"...allt ska ju vara så himla tillgängligt hela tiden, helst ska allt i hela världen vara som "all-youcan-eat buffé, lättförstålig och utan motstånd. Men så vässas ju inga intellekt heller. Jag har fått lite stålar, ska skaffa mig en atelje´också kan inte jobba hemma längre, det är viktigt för identiteten tror jag. Love &Peace stella

kanaliserad aggression.

Jag famlar i ett tomrum. Nu när ett verk är avslutat så kryper tomheten in på mig. Vad ska jag göra nu? Vad ska hända? Kraven höjs, jag känner redan att nästa grej måste överträffa liksom. Performancescenen här gbg är ju inte överdrivet stor. Just nu dränker jag mina tankar i kaffe och snus, stänger in mig i lägenheten som i ett vakum. Carina ringde förut hon skulle träffa Anders. Han ville visa en ny båt, känner mig inte öppen för att titta på något nytt av hans materialistiska investeringar. Men Carina kan ju gå. Ska nog dra på tv:n , men det är väl bara något nytt moralpredikande program med Oprah eller "gör om migshit", är det verkligen det här man betalar tv och radiolicensen för? Att bli formad in i könstereotyperna ännu hårdare? Nä, jag skiter i tv;n, inspirationen får komma någon annanstans ifrån, kanske jag kan använda den aggresion jag nyss kände till att skapa något?
//Stella

Igår var jag med Stella på gymmet. För första gången på ca sju månader. Inte för att anpassa mig till beach 2009, utan mer för att kunna gå upprätt. Jag såg att någon hade satt upp en lapp på en brevlåda, med ett namn jag känner igen och jag har tänkt hela dagen på vem det är. Jag tror det är någon från galleri 54, men jag är inte säker. Hursomhelst, jag orkar inte gå dit igen, inte sen det kom fram vissa detaljer angående 2010 års utställningar. Man kan få nog ibland helt enkelt, då hänger jag mig åt isolationen.
Det här med blogg är nytt för mig. Men vi har diskuterat det och tror det är bra att komma utanför sin egen ytterdörr på ett mer subtilt sätt. Jag tänker inte självcensurera mig mer än nödvändigt. Detta är början på en ny tråd. Så känns det.

/ Carina